Du har søgt på: +Det +Kongelige +Bibliotek

Gå til første fund  Tilbage til søgeresultaterne

Dato: 15. marts 1838
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 15 Mars 1838.

Jag har slutat Spillemanden, och sörjer riktigt deröfver, ty något som gjort mig större nöje, har jag [ej] på år läst. Af mitt hela hjerta, och hela min själ tackar jag Er min bästa Herr Anderson för denna bok! äfven min Mors tacksägelse får jag framföra och min syster Agathes. Hon har mycket rest, mycket sett, och äger en sällsynt fin och säker smak. Hon gläder sig innerligen med mig åt Er talang - särdeles sådan den framträtt i Spillemanden - hvilken bok låtit henne vaka långt inpå natten - och vi kunna ej nog för hvarandra prisa, originaliteten af er uppfattning af lifvets föremål, samt den sanning, den trohet, det lif med hvilken allt är återgifvit. Lefve "Spillemanden" Hr Andersen; Hurra for Spillemanden! Inte ett blad, icke en sida önskade man annorlunda. Denna "Spillemand" har Er goda Engel spelat in i Er själ. Den är en herrlig bild ur det verkliga lifvet, som skall upplifva Meniskornas själar hvarthän den kommer bland alla folk och alla klasser. Ni får icke vara missmodig Hr Anderson, eller missnöjd med Er ställning, Era förhållanden; nej, i sanning Ni får icke! Nöjd måste Ni vara, tacksam för Gifvaren som låtit Naturen så dofta för Er, att dess upplifvande doft andas ur Era böcker, som öpnat för Er Barndomens tjusande verld, och Meniskans mångsidiga, gåtfulla sinne, så att man vid era teckningar måste utropa: "så är det!" eller att en tår mer talande än ordet, fyller läsarens öga, och att man sörjer öfver Anunziata, öfver Christian, såsom vore de våra egna kära vänner; - nöjd och tacksam måste ni vara öfver att konstnären i Er själ äfven under missgynnande yttre omständigheter, fått så skönt utveckla sig, till Era medmeniskors glädje. Att kunna göra godt åt Mskohjertan, att kunna glädja dem, att äfven efter sin död kunna gå som en lifvande vårvind genom jordiska lifvet - finnes väl en ädlare, en skönare lott?! Herr Marmier har ur ett bref från Er till honom, medelat mig ett stycke som rörer mig - i ordets dubbla bemärkelse. Huru skall jag svara på så mycken godhet, så mycken vänlighet? Bästa Herr Anderson! framför till Fröken Wolf min innerliga tacksägelse för hennes godhet för mig! Huru gerna ville jag ej sjelf munteligen tacka henne derför! Och jag hoppas det kan ske, om hon i sommar kommer till Stockholm, ty mitt Familiegods (Årsta,) på hvilket jag i sommar kommer att vistas är blott beläget tre mil från staden. Danmark får jag väl ej tänka på att så snart besöka, men en gång, o ja, en gång hoppas jag få komma till landet med de svala Bokskogarne, med det goda och vänliga folket, till landet som Era målningar gjort för mig så liffullt, så lockande, till landet hvars litteratur verkat så välgörande på min och mina landsmäns bildning! I Er Spillemand läste jag med stor njutning en scen som var mig oförgätlig sen en afton på Ångbåten då Ni gaf mig en hastig skizze af den.*) Hvilken förunderlig och mägtig Allchemist är konsten! Ur lifvets mest ohygliga händelser, ur ämnen råa och fula, som i verkligheten blott väcka vår afsky, samlar han vid sin luttrande eld, det renaste Guld, och vi förtjusas af hvad som eljest hade låtit oss fasa. Ännu en gång innerlig tack! Och måtte många skapelser fulländade som Spillemanden utgå af Er hand! Ingen skall varmare glädja sig öfver dem, ingen lifligare önska Er lycka än Er

sande Veninde Fredrika Bremer.

*) den mellan Steffen Kareet och matrosen.

Tekst fra: Fredrika Bremer og hendes venskab med H. C. Andersen og andre danske