Du har søgt på: +Det +Kongelige +Bibliotek

Gå til første fund  Tilbage til søgeresultaterne

Dato: 7. juli 1838
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Årsta d. 7 Juli 1838.

Det var en rik post! Ett bref och två böcker från Andersen! Bästa Herr Andersen! Om ni hade sett huru glad, huru hjertligt deltagande och glad jag blef vid den underättelse som Ert bref innehöll, så hade ni gerna förlåtit mig min långa tystnad, och förstått att fast jag är en ohyggligt trog corespondent, så ar jag dock en varmt kannande van. Ack!en god Meniska som ser sin framtid tryggad for brist och oro, som nu med gladje ser sig om i lifvet, och dertill en som med sin sköna gåfva kan verka så valgörande för sina medmeniskor, - fjärilen befriad ur puppan - o ni kan ej visa mig en gladare, en mig kärare tafla! Och när jag läste att ni var lycklig, och såg ut från mitt fönster öfver ängarne och skogen som stodo der i morgonglans, då först blef min morgonbön rätt varm, och jag tackade skaparen for all glädje han skänkte jorden. Gud ske låf bästa Andersen! Känn huru denna lyckönskan går af hjertats grund, och huru gerna jag dervid skulle trycka Er hand! Er Konung ar just en karl af förstånd och godt omdöme, och förstår att lagga välgerningen der den blir rantebärande for hela landet. Jag gläder mig åt att ni nu skall så sorgfritt som Biet kunna svärma om i verlden, och suga honungen ur dess blommor, och bringa den in i säker kupa, den må nu heta Poem eller Roman; Min Mor och syster skulle helst se det sednare, och Gud vet om ej jag förenar mig med dem. Era romaner ha gjort mig så stort nöje. Spillemanden framför alla andra. I Improvisatorn och äfven i O.T. finner man samma originella och trogna uppfattning af lifvets mångfaldiga scener som i Spillemanden, men i denna sednare samla sig scenerne till ett dramatiskt helt, som fängslar mitt hjerta vid personerne, och mitt interesse vid utvecklingen af deras öde så som mig tyckes blott det fullandade konstverket kan gora. Dertill har det moraliska sinnet här tecknat så rent, så adelt sannt, att oaktadt Naomis glans och Cristians armod och sorgliga belägenhet, kan läsaren intet ögonblick tveka; - han ville hellre vara Christian än Naomi. Skall jag bekänna för Er att jag önskat ni kastat en varmare solstråle öfver Christians sista stunder, - en ljusare känsla i hans egen själ! Och jag är ej den enda som önskat detta. Men äfven Ch... s melankolie ar skön! Frid öfver honom, och lefve, lefve Spillemanden! Era böcker aro mycket och med lätthet lästa här. I den bildade verldens salonger ser man dem på bordet framför soffan, så i Stockholm som i Upsala.

Annu en gång tack for böckerna! Det var »Samlede Digte» och »årets tolf Maanader» som nu kommo mig tillhanda. Men »Eventyr för Börn» har jag ej fått, och det är rätt snålt och obeskedligt af bokhandlaren. För brefvet och portraittet jag fick i vintras tackar jag Er äfven nu innerligen. Brefvet var så hjertligt att det gick rakt in i hjertat, och portraittet var fårtraffligt likt, Alls icke embellerat; snarare motsatsen. Men mycket likt är det och gör mig stort nöje. Det sitter nu i sällskap med Thorild, Franzén Geijer. Apropos af Biskop Franzén, skall jag ratt innerligen hälsa Er från honom. Han ålade mig det då han för en månad sedan hälsade på mig i Stockholm. Han har fått och last Er Agnete med nöje, och hade gerna velat skrifva till Er, men han kommer sig icke till at skrifva bref; - och emellan oss sagt har Ni ej mycket förlorat derpå, ty det är oftast alldeles omöjligt att läsa hans bref. Hans styl ser ut så har ungefår [ulæselige tegn]. Han kan icke läsa den sjelf när han får återse hvad han skrifvit. En Engel skulle ej stå ut med att ta reda på hans bref, ehuru gerna de än må läsa i hans hjerta, ty en mera ren, mera himmelskt sinnad meniska finnes svårligen på jorden.

Jag har nyligen gjort en liten resa till Upsala, och der tillbringat otta glada dagar. Jag ar ledsen ni ej kom att se Geijer! Det är en äkta Svensk man, som jag tror i sin personlighet framställer det bästa af Svenska national-karakteren. Hans Litteraturblad som kommer ut en gång i månaden och skrifves af honom ensamt, är ett af dagens stora interessen - som jag tror, öfver hela Sverge. - Hans verksamhet gläder mig storligen. Han är ett Snille som endast inspireras af det rena i seder, i skönhet, af harmoni och ordning. Hans blick har en organiserande kraft, [-] ser sammanhänget och låter se det. Och det är med blixtrar han upplyser detta sammanhang. Men blixten har han hemtat af Guds ljus. Måtte han länge lefva!

Jag lefver nu helt stilla på landet med min Mor och syster och är lycklig deraf, och söker rusta ut en liten bok till hösten som skall heta »Hemmet». Till Er skall den visst sändas så fort den kommer ut. Af våra tidningar förmodar jag att Ni sett att vi i Stockholm haft hvarjehanda buller för oss, - endast echon deraf äro nu qvar som röra sig i skrift och tal. Men jag finner det bra roligt att slippa både tala och skrifva derom.

Jag säger Er lefväl för denna gång. Måtte Ni rätt mycket njuta af Er sommar, och Nektergalar sjunga i Bokskogarne för den som besjunger dem så väl. Min Mor och syster längta mycket efter en bror till Spillemanden och be hjertligt hälsa Er. Era Digter skola försköna min sommar. Och ser ni från Era öar sverges kust, så tänk att ni der har en vän och hjertlig välönskarinna i

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost