Dato: 30. november 1839
Fra: Joachim Barck   Til: H.C. Andersen

Lund 30.11.1839.

Bästa Herr Andersen.

Jag önskar att di kunnet se mig, då jag emottog deras siste brev, di skulle då blifvit övertygad, att jag älskar dem som en vän.

...

Redan första gången, då jag såg dem, kände jag en magisk röst inom mig sade att jag här borde söka en vän. Jag lydde denna röst, och har gjort hvad jag kan, det återstående beror på dem, om di ej försmår en så ringa vänskap. Tusen tack för det lilla Poetiska stycket som di sändt till mig, jag har genomläst (det) mer än tjugo gångar utan att bli mätt derpå. Men efter jag kom in på författeriets område, så vill jag säga dem, fastän di skrattar däråt att jag flera gångar gjort små poetiska forsök, men de få alltid det ömkelige slut, att når jag läser något verk af dem, af Bluwer, eller någon annan, hvars arbeten äro odödliga - så rifver jag mina egna arbeten, i känsla öfver deras ofullkomlighet, i sönder. För högst få har jag yppat min lust att förfatata. För dem vill jag yppa det, men det villkor att di ej gör något spectakel af mig.

[Derpå gengiver han sit produkt: Den olyckliga Kärleken og slutter derefter sit lange brev:]

Om di läst tills hit, så må jag tacke dem för deras tålamod. Under skrifvanadet, häraf har jag endast fölt min fantasi, och De må som en vän säga mig i nästa brev, hur dette lilla stycke förefaller dem.

Jag skall söka uträtta de commissioner di uppdragit åt mig.

De må genast tage pennan i hand och svare mig, ty jag dör af längtan att höra något af dem. Jag har mycket mer att säga dem, men rum och tid medgifver det ej, jag får därföre sluta med att be dem aldrig låta deras vänskap aftage till

Joachim Bark

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost