Dato: 4. december 1839
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Tomb d. 4 Dec. -39.

Till »de warme Lande» en ditt vänlig och hjertlig hälsning från den, som här fryser i snö och storm! Danmark är »det varme Land» för mig, och jag ville just nu kunna på en »Svalas, rygg« flyga dit, för att saga en vän, jag har der, hur förtjust jag är i det varma som andas i hans land, så i skog som i skrift, så i ord som i gerning.

Jag fick just i dag, från Skåne, bref om en ung landsmannina, som nu vistas i Köpenhamn, på Rikshospitalet der, för en plågsam och förskräkklig sjukdom; hon är allena, fattig, utan beskyddare, men läkarne och Stadsbor visa den arma, unga främlingen en godhet och en vård, så att man kan gråta af glädje deråt. Gud välsigne Era landsrnan för detta! ett exempel bland många på deras hjertelag. Nar man frågar om tiden går framåt, då vill jag, bland flera goda tecken, förnamligast peka på den dagg af barmhertighet, som säkert alldrig i så rikt mått som nu fallit på jorden och vederqvicker dess barn. Gud signe också dem Hr Andersen, hvars skrifter bara vitne om den varma anden och som derföre så ljufligt varma hjertat och lifva själen! Innerlig tack för deras vänliga bref af den 1 Juli! Jag langtar nu storligen att få se hur Mulatten ser ut.

»Lillfingret» var mycket vackert, men. .. men jag har fått i mitt hufvud att jag ej skall tycka om hela den figuren, såsom era romaner, med deras förtjusande natur-målningar hvilkas make jag ej känner!. Men få se! Jag har ingenting emot att bli rent af kär i Mulatten. Vår tids dramatiska scen behöfver pånytt födas, lefvande ideer uppkallas och framställas. Det felas icke sådana i tiden; och det är Skaldens kall att med. sin trollstaf bringa dem i ljuset. Gerna vill jag i Mulatten hälsa en ljusens Engel.

När Ni får denna Epistel, är väl »Hemmet« redan på vagen till er. Måtte Ni få boken riktigt! Jag har låtit lemna den i Viborgska bokhandeln att befordras till Kopenhamn; kanske hade jag bordt adressera den till den Reitzelska Bokhandeln, men det kom jag icke ihåg, utan lät reccommendera boken till Hr Statsrådet Collin. Jag förmodar och hoppas likväl att den skall komma riktigt fram till Er. Ni skall finna många fel i min bok, i anseende till detalier, Gruppering, m. m. Med dess helhet tror- jag ni blir nöjd. Det är ett mycket vanligt hem, men som idealiseras under dess utveckling; dess tanka är [tegn med Stjerne over A?] Proffessør Fahlkrans i Upsala sade till mig en dag »recensenter ara för litet artiga mot fruntimmer, emedan de äro för- litet stränga.» Vär nu rätt artig mot mig bästa Hr Andersen och rätt sträng mot min bok! Jag har intet större begär i verlden än det att bli bättre och färdigare, och -rättvist tadel -är dertill ett kraftigare medel än godhetens beröm. Närrnare våren kommer en liten pies till dem, som. är af helt annan art än hemmet. Det är en liten utflygt till våra förfaders himmel och hellvete. Excusez du peu!

Jag borde nu säga Er litet om mitt »Födelands« Litteratur; men ack! Jag år så okunnig i rörelserne derinnom att jag nästan blygs. Och likväl vet jag knappt en större njutning än den att erkänna och värdera allt hvad lifvet producerar af skönt och godt, så i gerning som i skrift. Stunden kommer väl ock hoppas jag, då jag med uppmärksam blick skall kunna se på hvad andra skapa och bilda, men sanningen att säga är jag i detta ögonblick ännu alltför sysselsatt med att grunda mig sjelf, för att ha tid att begrunda andra. Derföre äfven flyr jag den rörelsefulla vedden och alla litterära beröringar och begrafver mig - rättare lefver opp mig - i ensligheten. Gudskelåf för den! Heliga, tysta och andå så liffulla enslighet, sen min a ungdomsdar min bästa vän, mitt käraste sällskap, och nu detta mer än någonsin! Här njuter jag den såsom jag e1jest ingenstades kan få det, och dessutom när jag det önskar, en alskvärd väns välgörande umgänge, och sedan land, frisk luft, en vacker dal, med snygga stugor langs fjell-sidorna, en djup, herrlig skog, med susande fura och gran, och från mitt fönster en fri utsigt öfver land och Fjord och till blåa berg; - jag tackar Gud för hvar dag, och söker under dagens stilla och allfvarliga timmar försoning med - Bibeln, såsom jag redan har den med Christendomens Gud och med lifvet.

Kanner Ni något till Tornrosens bok? Denna fantastiska blomma upprunnen på svensk grund! Dess planterare är en mycket lärd man (Rektor Almqvist), som haft underliga öden och nu skrifver underliga historier, dock rika på sköna drag. Arbetet, som förtfar att litgifvas, innehåller mångskiftande skildringar hvilka åter innehålla dels en apotheos af det blott natursköna, (ofta hanförande, men alltför ensidig) dels några skärande dissonanser, utan upplösning eller försök dertil!. De sednare häftena har jag ej sett. Kusinerna och deras kusiner äro öfversatta på Danska; (de ara författade af ett qvickt och vackert fruntimmer;) de sednaste af den slagten söka en sfer der de ej äro hemma och sakna derföre mycket af de förras lif och behagligbet. Strömstads opoetiska, platta och nakna klippor födde en vacker dag (jag vet ej genom hvad underverk) en författarinna. Waldemar Klein, Representanten, m. fl. äro hennes innom kort tid framfödda barn. Snille äro de fria ifrån, men behaga genom en viss talang i det naturliga, samt täcka och naiva; tappa dock bort sig i mången onaturlighet. förf. (en annu ung och tack Enka) söker ännu sig sjelf. Se der ungefar hvad jag vet om våra »belles lettres«. Om våra stora, Tegner, Geijer m. fl. vet Ni genom allmänna bladen. Politiken hotar både i ondt och godt att uppsluka poesien. Dock här väl äfven den sin djupt poetiska sida, men se! den ligger väl djupt. I Norrge sjunger skalden Wergeland mången & skön, äkta inspirerad sång, och skrifver mången ledsam prosa-bit i polemisk riktning mot sina recensenter. Många små Noveller af Norsk fabrik blomstra upp i tid skriften Bien och »Norske Laesefrukter«, rätt friska och lifliga skogsblommor när de skildra landet och dess scener. Äfven på Norrska theatern ser man inhemska stycken; och skrattar åt egna qvickheter. I Sverge är man ej så långt kommen. Deremot förtfar den historiska litteraturen der att utmärka sig genom gedigna alster.

Jag längtar efter något nytt af Er! Ville äfven gerna höra att Ni är lycklig både i digtens paradis och i den verkliga verlden. för Ingemans vänliga halsning är jag hjertFgt tacksam samt för den njutning jag vet att hans nya arbete skall skänka mig. Nu måste jag sluta. Ett hjertligt Godt Nytt år till Dannmark och framför allt till dem bästa Hr Andersen

önskas dem af deras vän

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost