Dato: 27. oktober 1843
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Gode Herr Anderssen!

De må icke vara förtörnad på mig - och ej taga deres hand ifrån mig för det jag ej på så lång tid skrifvit dem till. Uten vara god och beskicklig - samt förlåta mig min försämlighet - att inte anse mig otacksam ty det är jag sannerligen ej. Ach! De var så god emot mig Herr Andersen! Hur kunde De visa mig så mycken vänskap? - jo! - Det har De sagt mig att det kunne ja dessutom sjelf - jag har som De sjelf, erfarit hur vänlige menniskor genast vid førsta anträffandet tycks oss bekänte och sedan lång tid kända.

Att De kunde i mig finna en sådan är lika glädjande som smickrande. - /

Kan De läsa hvad jag skrifver - ach skrattere / smiler / De ej åt mitt "De"! nej gör icke det ty alt uophörligen oprepa: Herr Andersen faller sig så besvärligt. jag kunde så forträffligt läsa dera bref alt jemt så mycket nöje deraf att jag vill be Dem ej låta det dröja før länge innan jag får ett dylikt. - Har De det? -

Nu skall jag väl förtelje Dem det De vill veta. - De begär förtroende - De förtjenar det. - ock se här! - -

Jag har ett svårt lif! mycket sorg - mycket bekymmer - mycket glädje - alt himmelska momenter! lägg dette ihop - och see hvilket helt det gør! Jag äger föräldre - men O! ni sympathisera ej det ringaste ock jag måste söka mig om efter andra vänner - efter otalige strider och bittra bittra tårar kom jag lös från ett olyckligt/ hem. ach fatter tvenne venner för hela mitt lif - Lindblads! - Hon är en engel. han ett genie! et snille! en Dämon - en Gud - alt hvad De vill - han fattade för mig en den häftigaste passion - jag blef hans alt hans enda sälthet[?] - han grep efter mig med hela sin själ. jag kunde göra honom till alt - hans hustru visste alt. satt sig en dag att skrifva et skiljobref - och ville stiga tilbake for mig -

O! min Gud! hvilket ögonblick! jag tvekade ej min Bror - jag tänkte på deras 3 Barn - ock anbefalte dem alla i Guds beskydd - och drog mig tilbage - för att ej återse dem för än han kunde med lugn se mig! forstår De hvad jag lidit - ack ener De hvad högt jag älsker desse menniskor - så finner De och i hvilken belägenhet jag nu är! /

Dette alt är nu nyligen händt. och såret blöder säledes ännu starkt. - just i den svåraste stunden - min gode Bror - infant sig en menniska, som högt älskade mig - med hjertats hele renhet med själens högsta styrka - med ett ord - Den som man velat påstå vara min fästman. - han är det ej. men .- ingen annan än han kan göra mig lycklig. mot inget annat träet ens hans kan jeg hvila mig ut. han är mig trogen till döden. och undra ej derför på, om en flicka - så ensam så - omtalad - så - genom sitt rygte bemälet och följaktligen ej særdels lycklig - lysnade til den första retta kärlekans ord. - och om jag hvar qväll ber Gud ingifva mig en rätt kärlek för honom, som så i høyste grad förtjenar det! så er det min bror! /

och kan De gissa vem af våra genemensamme bekanta som i dag bedt mig skrifva honom? jo! den elskvärda Mlle Bremer.

Til henne har jag förtroende, och på henne tror jag. - vi har talat om Dem - hon finner Dem som jag vara ett älskeligt barn. och barna-sinnet äger De! och uten det kommer man ej långt!

Min gode Broder! De hör mig skrifva som en syster til sin bror. dette ?? mig med mer glädje här annat men De er den første jag skænkt et saa stort förtroende. Må De derfor bevara alt i trofast hjerte och ei för Mlle Bremer aldrig för någon varelse i hverlden uprepa [?] mina öden! ej heller att gi ut af dem. förstår de mig? - Nog tror jeg at De bör få roligt här i Stockholm, hvorför ej det? Det er afhållda af alla bildade menniskor. -

skrifver De vackra saker nu? när får jag läsa dem? Men nu fruktar jag att jag langesedan tröttat dem mörknad ger det äfven dessa - adieu! farväl! Lef lysklig i Poesiens hverld! vi lyckliga meniskan som fick så mycket mer än andra burda vara tacksamma ens vi vanligen äro. - vi kunna båda sjunga De för efterhverlden - jag blott til ögonblicket - men lika gott! lefve sången att ett gudomligt - vår stackers jord behöfver det väl.

Guds frid hvile öfver min gode Broder beder den tilgifna

Systern

Jenny

Stock d 27 oct 1843

Tekst fra: Solveig Brunholm (fotokopi s 4-9)