Dato: 11. februar 1845
Fra: Bernhard von Beskow   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm den 11. Februari 1845.

Gode, högaktade vän!

Tillåt, att jag med denna förtroligare beNämning börjar min tacksägelse för det wänskapliga och interessanta brefvet af den 15. sist! Januari. Vi äro väl icke personligen bekanta, men den fleråriga fägnaden jag haft af Deras skrifter och den hjertliga välvilja De visat mig, framkallar den naturliga önskan, at få kalla mig Deras wän, hvilken benämning jag hoppas att De antaga.

Min första skyldighet, i anledning af Deras bref, war att till H. M. Konungen öfverlemna det för Högstdensamme bestämda exemplar af Eventyren, hvilket Han med särdeles wälwilja emottog, samt befallte mig, att till den aktningswärde författaren framföra uttrycken af Hans erkänsla för denna uppmärksamhet. Kungen, som erhöll boken sjelfva dagen för sin afresa, medtog den till Reselektyr, och jag förmodar, att de unga Prinsarne i Christiania nu äfven fägna sig åt dess läsning.

Till Författarinnan Fredrika Bremer har jag äfven lemnat det för Henne bestämda exemplar och får här innelyckt öfversända en liten brefunge från Henne. [= brev Brev] Sist ber jag Dem emottaga uttrycken af min - egen erkänsla för det stora nöje, som läsningen af Deras Eventyr skänkt mig. Att dessa skrifter i författarens hemland haft stor framgång, förundrar mig icke. Äfven här äro de mycket omtyckta, och blifva troligen snart synliga i öfwersättning. För egen del har jag under de sednare åren nödgats åsidosätta allt vittert författarskap, för att arbeta på den Ordbok, hvars utgifvande blifvit ålagdt Svenska Akademien (der jag är, som De torde hört, Sekreterare). Det är ett mäkta kjedsommeligt göra, men det är en pligt, och då har man intet val.

Vid min resa sistledet år hoppades jag få besöka mina wänner i Köpenhamn, men jag uppehöll mig för länge uti Italien så att jag nödgades taga kortaste vägen (öfver Paris, London och Hamburg;) hem. Att endast genomresa Köpenhamn hade varit påkostande. Jag vill vistas der någon tid, för att återse alla gamla wänner och äfven göra nya bekantskaper. Som jag ser af Deras bref, är Oehlenschläger ännu i Paris och Ingemann ämnar sig till Italien. Jag lyckönskar båda! När De se Molbech, Heiberg, Hauch, Abrahams, m. fl. af mina Danska vänner, ber jag mycket helsa. Framför äfven min respekt till den wördnadswärde Grefve Rantzau. Lef väl, och gläd någon gång åter med ett par rader en

tillgifven vän

Bernh. v. Beskow.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost