Berlin den 19. Februar 1845.
Gode, bäste broder!
Tak för sist! Det var bra roligt! Tycker De som jag, att vi nästan aldrig hafva haft bättre eller trefligara dagar tilsammans?
Hjertlig tack för Deras vackra (deilige) bref; jag peb mina modiga tåren vid genomläsendet deraf. Tack skall De ha! Ja! ja! Tyskland är et härligt land. Jag längtar sannerligen ej till et bättre - undantagendes det aldra bästa, det sista! Ack! hvad har jag gråtit öfver Deras lille berättelse om Storhertuginnan och sotargossen, o! så vackert jag tycker det är. Jag är, för öfrigt, alldeles intagen af henne så väl som af Arf-storhertugen och hans Gemål. Bäste Andersen, när De skrifver / till vår höga vän, säg honom, om De talar dervid om mig, att, så länge jag lefver, skall jag bibehålla minnet af de få dagar, jag i Weimar tillbringade, och jag på samvete kan bedyra, att en sådan själa-frid, sådan innerlig glädje har jag på intet ställe ännu funnit, och likväl har jag alltid blifvit väl bemött. Jag älskar dessa höga Personer, och som De säger, Broder, - ej för stjernan - ej för juvelerna, de bäre, men för det äkta hjertat i själen. - Jag är alldeles begeistret, när jag tänker på dessa Menniskor! Guds frid öfver dem och deras efterkommande!! /
Jag har haft mina vänner Amemanns från Altona här; i går reste de. Jag undrar, när vi nästa gång få råkas! Jag går nu bestämdt till Wien; går De ej dit, Andersen? - De går väl directe till Italien. Vet De, Andersen - Deres Vän Beaulieu värderer jag i hög grad, och jag verkligen har vunnit stor Vänskap för honom; hälsa honom af varmaste hjerta från mig, när De skrifver till honom.
Och nu farväl; jag måste snart opp i theatern och spela i "Felt-Lägret". Gud skydde Dem!! Glöm ej bort sin Syster. Till mot slutet af Mars blir jag här; sedan kan bref träffa mig i Wien från medio af april till medio af maj. Skrif endera "Poste restante" eller director Polorny (Theater-director).
Guds välsignelse ledsage Dem
Jag förblifver dem en god Syster
Jenny[langs kanten side 1:] megen hälsning frön Janne Johanssen
