Dato: 9. juni 1847
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Nej! Jag kan icke droja med att tacka Er för Er bok till dess jag slutat den; annu innan jag begynnt den vill jag tacka Er för den kara gåfvan och för de vänliga rader som åtföljde den! Ni ar lycklig, bästa Andersen! Er själ vet icke af någon vinter, någon snö; der är alltid sommar, och sångfåglarne slå der sina slag i alltid blommande rosengård. Icke blott er lefnad, utan äfven ert inre lif ar »en vänlig saga» der »lykkens blomst» ständigt fornyas. Gud sänder då och då sådana andar till jorden for att strö blommor ut i verlden och upplifva menniskornas sinnen. Det har också hjertligen fägnat mig att ifrån flera länder och helt nyligen från Holland och Amerika få höra huru mycket Era skrifter ära värderade och omtyckta. Era »Barn-Eventyr» äro alla menniskors älsklingar. Och de ära äfven mina. Ert »Gran-træ»! tack för det! Det har riktigt. förtjust mig! Jag sager åt alla mina vänner: "läs det!" Och de läsa det, och bli fortjusta som jag, och fatta lifligare interesse for Grantradets öde an for många romanhjeltar och hjeltinnor. Ej underligt! Det är djup mensklig, tragisk verklighet under denna intagande natur-idyll. Blott författaren till den Grimme Elling kan så digta!

Ni reser nu till Europas folkrikaste hufvudstad, till det stora, vidt berömda London att se John Bull och höra Jenny Lind! Och jag reser upp till - Lappland for att se midnattssolen och hälsa på min gamla, goda, döende van Franzen, biskop i Norrland. Ert »Levnet skall följa mig dit opp. l höst skrifver jag åter till er, och skall då äfven sända Er någonting tryckt af mig. Jag har varit länge lat med pennan. Men till själ och sinne har jag icke varit overksam.

Jag lefver ett lyckligt och fridfullt lif med min moder och syster på vår gemensamma egendom. Kommer Ni ännu en gång till Sverige så hoppas jag att få se er här. Scandinaverna ha i massa kommit hvarandra betydligt narmare sedan vi första gången traffades, och tid och rum bli allt mindre mägtiga att skilja menniskor åt. Ett par Landsmän till Er, som jag genom deras skrifter nyligen lärt kanna, ville jag äfven gerna få se för att tacka dem, ratt hjerteligen tacka dem för det goda och den gladje de, i olika ämnen, skankt mig. Säkert kanner ni Martensen och Grundtvig! Den förstnamde är en philosoph af högsta styrka och jag kan icke säga huru mycket jag tycker om honom. Danmark ar ett riktbegåfvadt land med sina tänkare och skalder!

Och Ni bästa Andersen, - en af dess lyckligaste och bästa, gläd snart med nya Eventyr» verlden och

Er tacksamma vän Fredrika Bremer.

Årsta d 9. Juni 1847.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost