H.C. Andersen-centret ved Syddansk Universitet. Hjemmesiden er en base for forskning, tekster og information om og af H.C. Andersen. Man kan finde materialer om (nøgleordene) eventyr, forfatter, litteratur, børnelitteratur, børnebøger, undervisning, studie, Victor Borge, HC Andersen, H. C. Andersen, liv, værk, tidstavle og biografi, citater, drømme, FAQ, oversættelse, bibliografi, anmeldelser, quiz, børnetegninger, 2005 og manuskripter
The Hans Christian Andersen Center

Brev fra Fredrika Bremer til H.C. Andersen 30. januar 1848

Hop forbi menu og nyheder

Dato: 30. januar 1848
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Årsta d. 30 Jan. 1848.

Nej! Bort med dig nu, björnaktiga*) nordiska tröghet, som så ofta binder min handl Nu vill jag, nu skall jag trotts dig och all verldens vinter säga Andersen min varma, hjerteliga tacksagelse för hans förnyade gåfvor och vänliga, upplifvande ord. Jag vill; jag skall; pennan är i min hand, och nu på dess vinge flyger min ande till honom. Men ofta, oftare än ni kan tro det flyger den på egen hand till Er med hjertliga ord och tacksage1ser. Men ni märker det icke, ty det ar »i andanom». Nu skall gåås-fjadern bli min tolk på det ni må se och fatt det. Vi arma odödliga, hvilka medel måste vi icke thy till!!

Jag ville nu blott ratt kunna saga, så som jag kanner det, huru mycket nöje Ert lifs »Eventyr» gjort och gör mig. Att den intagande sagoberättaren sjelf i sitt lif upplefvat den skönaste saga, eller att hans eget lif innehåller sagans både, färgrika lek och djupa sanning, det är en fortjusande sak att se, förtjusande särde1es för mig som har min största glädje af att betrackta Guds rikedom och skonhet i hvarje färdig och fullbordad gestalt af lifvet. Det ger lust att lefva, det gör glad åt lifvet, som man ser med all sin ofullkomlighet dock innehåller så mycket fullkomligt, så mycket som blir färdigt. Men icke ofta på jorden få vi se så fullbördade bildningar som Göthe, Thorwaldsen, Andersen, hvar i sin krets och på sin vag äro det.

Teckningen af Er barndom och första ungdom har i synnerhet roat mig och alla de som utom mig läst den. Man ser redan här anden omedvetet preludera till sin lefnads-saga, både den verkliga och den diktade. Och hela boken har karakteren och det vänliga skimret af ett skönt sago-lif, och bäres till läsarens hjerta af den älskande, milda och fårlåtande ande som bär det hela. Några drag af hvad ni haft att lida af andra, har riktigt gjort mig ondt, så fult och nedrigt har det synts mig, så oforlåtligt (t. ex. brefvet i Paris). Men, de som kunna begå sådant. måste man ömka. De ha sjelfva skrifvit sin dom: att öfverlemnas till föraktet. Och tryckt till Englars hjertan såsom ni blifvit det, och sjelf med en engel i hjertat så måste man glömma sådant, glömma eller beklaga. -

I Ert stora Epos Ahasverus har jag ej misskännt hvarken poeten eller philosophen. Min egen glada tro på Mensklighetens fortskridande, på det positiva i all normal utveckling, och på den ande som allt utvecklar och förer till fullbordan i sitt eviga rike, har jag igenkannt på dessa blad. Detta arbete utmarker säkert en vigtig epok i ert inre lif, och utgör en af pyramiderna i Ert skaldiska rike. Men vill ni veta till hvilka Under i detta rike jag helst går, de som mäst upplifva, mest uppfriska, röra, fortjusa mig, så måste jag saga: - det är era Eventyr, dessa oaser i lifvets öcken med friska, springande källor, höga palmer och leende blommor, dessa fromma, skälmska barn, som lekande föra oss in i himmelriket innan vi veta ordet af! Pyramider kunna äfven andra bygga, philosophera och demonstrera öfver lifvet kunna andra göra; men ingen kan dikta sagor som Ni, ingen kan som Ni, i dem, lara, rora, förtjusa. Den gåfvan fick ni af vår Herre får att glädja verlden. Nyss laste jag några af era sagor for en liflig och tänkande fru (Grnan C. Rosen, Statsfru hos Drottning Desire) som besokte oss på Årsta, oeh hon måste fälla tårar öfver Granträet liksom hjertligt skratta åt »Nattergalen», och sade: »sakerna komma till oss på ett så alldeles eget sätt i dessa sagor!» Och så är det. De äro de originellaste, de ursprungligaste af Era skapelser. De stå ensamma i verlden. Och när allt annat synes mig matt och trubbigt och smaklöst och ledsamt, då - går jag till era sagor till »Nsttergalen», Granträdet eller »den grimme Elling», eller »Toppen och Bolden» m. fl., och blir uppfriskad och glad igen, och känner blott behofvet att meddela dem åt andra. Och till Er ropar jag, just som ett barn: »Mera, mera! . Beratta mera!»

I denna stund har kommit till Stockholm underättelsen om Kungen af Danmarks död. Det ar för Er en sorg, ty Ni älskade honom! . . . Hur skall det nu bli i Danmark? .. Och skola Danmark och Sverige en gång förenas politiskt, såsom de redan ära det andeligen? Jag kan ej låta bli att tro derpå. Men framtiden skall gifva utslaget. Emedlertid - kom till Sverige i Sommar och hälsa då på mig, på mitt kära Årsta! [-] ni det? Ni skall finna här gamla minnen och murar, unga rosor och varma hjertan, och - äm[ nen] till mer än en saga. Då vill jag ock berätta för Er om min sköna sommarresa till Midnattssolen och Franzen, oeh mycket som jag ej har håg att satta på papper. O ja, kom! Hertigen af Weimar må nu komma till Sverige eller icke. Mot våren skall jag sända Er ett större arbete af mig. Det heter: Syskonlif, och skall icke kännas frammande får min danske broder Andersen.

Jenny Lind förtjuser oss nu här icke blott med sin sång utan med sitt rörande vackra och ädelsinnade uppträdande. Af tidningarne känner Ni väl äfven detta.

Lef väl! Hälsning, tacksägelse*) och hjertelig vanskap

af Er tillgifna

Fredrika Bremer

* Moder och syster förena sig i dessa med mig. Sverige har under sist förflutna år förlorat många af sina största och bästa män: Tegnér, Geijer, Järta, Franzén! Nu ligger Berzelius äfven på sin dödsbädd långsamt lidande. Tegnér, Geijer och Franzén voro alla mina kära, älskade vänner. Det är en tröst att tänka att de alla hade tillryggalagt det bästa af deras lif, att de voro nu gamla.

I Stockholm dansar man och dör man ömsevis. Dödsdansen är icke mindre liflig än lifsdansen på baler och soupeer. Och Gubbar och späda barn och unga blomstrande makar bortryckas om hvarann. Jag minnes icke att ha upplefvat en tid så full af dödsfall och fester på en gång. På Riksdagen grälar man och är ledsam tycker jag. Stora ackorder stora harmonier fe1as. Det stora i Tiden arbetar under jorden, men öfver jorden grassera småsaker och små interessen. Vi behöfva Idunas äplen för att gifva oss nytt lif. Men hvar är hon nu? Månne i Danmark?!

*) I Danmark ha ni ju inga björnar! Derfore äro ni ock lifligar och qvickare än vi här i björnlandet.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter