Dato: 10. august 1850
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Cape May, Amerika.

Aug. 1850.

Käre Andersen!

En liten BrefDue kommer har flygandes till Dem, från den nya verlden, för att bringa Dem en vänlig hälsning från Deras Veninde der, och säger Dem att hon känner för och tänker på sina vänner i Danmark lika varmt och innerligt som då hon var midt ibland dem, deltagande i deras sorg och deras glädje. Jag måste äfven föra öfver til Dem tusentals vänners hälsningar från denna verldsdel, vänner som läst deras romaner, deras Eventyr, deras lefnads-Saga och som tala om dessa verk med ögon, som stråla af nöje. Deras Eventyr äro i synnerhet gunstlingar, och männer och qvinnor ha bland dessa hvar sina synnerliga älsklingar. En liflig äldre man, General Stuart, bad mig nyss hälsa Dem och säga att han som mycket sällan gråter. vid böcker, måste fälla tårar vid Deras Biographi. Många fråga mig, om De icke någonsin kommer till Amerika. Jag svarar att De säger: "det är för meget Vand!" på vägen dit. Ej heller ville jag råda dem att komma hit, ty jag tror icke att de kom med lifvet harifrån, utan blefve ihjälkrämad af detta ifriga, enthusiastiska folk.

De är den enda Danska skald som här är allmänt kannd och älskad. Örsted den enda Danska Vettenskapsman känd och erkänd här som stor. Men jag är glad öfver det interesse som min lilla skrift öfver Danmark (har utgifven i tvenne Ofversättningar) bidragit att väcka for det lilla herrliga landet och dess folk.

Hälsa Kocks och Jette Wulff hälsa mycket Bournonville från mig. Jag ville skrifva till dem, men hinner icke ännu åtminståne. Halsa också fröken Jacobsen, Hartmans, och andra mina vanner när de träffar Dem, och tänk på mig som Deras hjärtligt tillgifna vännina

Fredrika Bremer.

D. 15de Hurra för Danmark och Danskarne!! Deras blodiga kamp och seger vid Ichstedt genljuder nu har. Måtte den bli afgörande och blod och tårar ej mera spillas i detta krig!

Käre Andersen! Jag ville säga dem mycket, men har icke tid. Ej heller att säga dem något om Amerika och mitt lif har. Jag gömmer det tills vi träffas om Gud vill, nästa år.

Till Deras sköna och goda Drottning gläder jag mig att skrifva enligt hennes tillsägele då jag sist såg henne (på Sorgenfri) från Westerns drottning, rosornas stad Cincinnati. Till min van H. Martensen skall jag äfven skrifva denna höst. Jag är afmigkommen i brefskrifning. Men ingen som kunde se mitt lif här i landet skulle undra derpå. Skrifver De åt oss några sköna Eventyr? Vi längta efter sådana af Dem!

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost