Dato: 14. december 1855
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 14 Dec. 1855.

Vän och broder! Då jag nu under en så lånig tid haft nöje och njutning af Deres Livs äfventyr är det endast billigt, att jag säger Dem mitt hjertas innerliga tack derför! Ja, tack fullt och hjertligt! Boken är god och kan icke göra annat än godt, både för den uppriktighet och den kärleksfulla ande som lefver deri. Detta är mitt intryck af boken; jag är glad åt den, ville icke ha den annorlunda, och anser den som en ren och mogen produkt af Deras natur och anda. Gud har gifvit dem att skrifva den så. Den är äfven deri en sann Naturprodukt att Skaldens lif och lynne der städse bryter fram i sång med en slags Naturnödvändighet; ty under det verkliga lifvets skiftande scener i sorg och i fröjd måste han sjunga, och lifvet och vingarne som jag känner (och alltid kännt) i deras sång visar mig huru egendomlig denna gåfva är, huru stor skiljnaden är emellan den verkliga Skalden och de många Versmakarne, bland hvilka jag sjelf varit i yngre dagar. Emedlertid hade jag önskat att De visat oss litet mer af lifvet och arbetet i den der hemlighetsfulla verkstaden som frambringat Era äfventyr, poemer, m. m. huru ingifvelsen kommer, näres; huru de födas dessa andens barn innom Deras själ. Ty dessa själens phenomener gestallta sig olika hos olika naturer, och det är af stort interesse att här jemföra och betrackta.

Särskilt måste jag tacka Dem för det stora nöje jag haft att genom denna bok lara närmnare känna Örsteds och Öhlenschlägers älskvärda personligheter, och huru ädelt de varit Deras Vänner. Öhlenschläger kände och förstod jag förr icke så. De sednaste tilldragelserna med Hartmans och Ørsted rörde mig på nytt, i det ljus i hvilket De framställt dem. Jag minnes huru hemsk jag blef, och missnöjd med mig sjelf öfver att jag bad Hartman, efter det lilla stycket »fjarilens flygt» spela sorg-marschen, och forundrade mig huru det hade kunnat falla mig in att sluta den lilla festliga aftonen, som blott var ämnad att väcka gläda intryck, med en Sorgmarsch. Men vi göras ibland till propheter utan att vi kunna hindra det. Detta lifvets utgång ar i alla fall, föor oss alla, en sorgmarsch. Väl om den är så full af höghet och harmoni, som Hartmans öfver Torwaldsen!

Det är om Aftnarne under denna moörka hösttid, som jag låtit läsa för mig Deras Livs Eventyr (mina ögon tillåta mig ej att sjelf läsa vid ljus) början deraf af en klassiskt skön ung flicka, sednare delen af en ung täck Baronessa Mörner som nu bor hos mig i egenskap af lektris. Och jag ville att De hade kunnat kasta en blick på de läsandes af Lampskenet upplysta ansigten och sett uttrycket af lif och nöje som der, målade sig derunder och hört deras utrop af interesse eller tillfredsställelse. I sammanhang med Deras biographi låter jag nu äfven läsa för mig stycken af Dem hvilka jag icke förr läst och om hvilka den talar, såsom »Fuglen i Päreträet» (som är mycket täck och behändig) m. fl. Ännu en gång innerlig tack derfor, och för så mycket mycket som De skänkt mig!

Jag skrifver nu till Dem från ett nytt hem, med fönstren åt Solnedgångssidan, och med en skön, fri utsigt bort åt bergen och skogarnme utom staden. Sex Väderqvarnar vända sina stora vingar i en krans på höjderna vid horizonten, och straxt nedanför mina fönster är ett stort torg der det myllrar af matvaror och menniskor. Jag tackar Gud för ett litet trefligt, fridfullt hem, och utsigten till en lugn ålderdom, om den får bli som den ser ut att kunna bli. Men vi bära stundom innom oss fridstörare, som vi måste lyda om vi vilja fylla vår kallelse lyda Guds röst i oss, och - jag skrifver nu en bok som icke blir ett fridsbudskap utan snarare till strid neml. Andlig strid. *) Som Gud vill, säger jag med S. Kierkegaard, måtte vi blott känna med oss att vi följa hans maning, utföra hans bud till oss! Hvad Deras Danske Simon Stylites angår, så har han äfven här väckt en hel del interesse. De flesta här - och jag bland dem - känna att han har rätt i mycket och orätt i mycket. Han är ingen ren manifestation af sanningen; och hans sjukliga bitterhet har väl hindrat riktigheten och billigheten i hans omdomen.

Inneliggande små bref till Prof. Hauch och till den kära Henriette Wulff beder Jag Dem vära god framlemna, det sednare till hennes syster, Fru Kock, som nog är så vänlig och låter det följa med något bref från henne till Madeira, eller ock torde det få följa någon Bref-Due från Dem. Jag tänker på henne med innerlig tillgifvenhet och med saknad.

Rhimthursarne omgifva oss och förmörka luften i denna stund; öfverallt är snö och frost-dimma. Under detta bereder man sig till Julen och i Stockholm är fullt lif med Julklappers köpande, förfårdigande och äfven med anstalter för att tända Julljus för de fattiga, som mer än vanligt tryckas af dyrtid och kold.

Professor Enslen och hans förtraffliga bilder har jag ofta sett Den »bitte lille» man är lika skicklig som han ar god, och vinner här många vänner och beundrare.

Jag ser framför mig en arbetsam vinter i åtskilliga riktningar, men till våren tänker jag på en utflygt, och som Dem tänker jag draga ut på Ideen-Jagt. Dock har jag dervid ett bestämdt villebråd i sigte. Tänk om vi möttes på färden!... De måste säga mig hvarthän de drager till Sommaren. Lef väl, emedlertid käre broderlige Vän; gläd Dem åt det goda de gifvit och gläd snart med några fler Äfventyr Deras många beundrare och vänner!

Med innerlig tillgifvenhet

Deras systerliga Väninna

Fredrika Bremer

*) Den kommer annu icke ut på en langre tid.

P. S.

Vi ha i Stockholm hurrat af alla kräfter här for General Canrobert, men tro dock ej på krig i förbund med honom. Ja, vi hoppas alltjemt få behål1a fred och vi - behöfva det för både våra andliga och materiella angelägenheter.

Mina ögons sveda tillåter mig ej att i dag såsom jag ämnat det skrifva till Prof. Rauch. Sandhonom, jag beder Dem, min tacksamma hälsning! Snart skall jag framföra den sjelf.

Om de traffar Fru Jerichau så hälsa henne hjerteligen och säg henne att jag alla dagar har för mina ögon och hälsar på hennes förträffliga porträtt af Enkedrottning Carolina Amalia, det bästa och likaste som jag sett af denna älskvarda och sköna drottning och fullt af hennes själ och uttryck.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost