Dato: 17. december 1861
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 17 Dec. 1861.

Tack, innerligt tack, käre trofaste vän för gåfvan af »nya Sagor» (Historier), som kommit från dem till mig, genom fru Bournonville! en gläder mig for det minnes skuld, som den uttalar, for den vänliga hälsning som jag läser på dess blad, och för alla de glada stunder jag vet att dessa vingade andens barn skola skänka mig och mina vanner, och som redan hafva begynt. Ty redan hafva vi här hjerteligen leet och njutit vid läsningen af en och annan liten god och lustig saga sådan som blott H. C. Andersen kan skrifva. I sanning: mitt hem skulle vara mindre »hjemligt» for mig om jag der icke hade icke allt emellanåt kunde förfriska mig vid Andersens sagor och Historier! Tack!

Jag ar nu hemma efter mer än fem års vandringar i fjerran länder; interessanta och rika vandringsår, men trottsamma! Jag känner det mera nu sedan jag kommit till ro i mitt hem. Gud har skänkt mig ett godt och fridfullt hem der jag nu rätt kunde hvila ut, om den rastlösa Anden tillätt mig hvila. Men jag känner det, mina »WanderJahre» slutas icke på jorden förr än med lifvet. Dock bli mina utflygter härefter, med kroppen, icke långa och många. Och hur är det med Deras käre van? De är i Köpenhamn säga våra tidningar. Bliver de der hela vintern? Hvorhen flagrer de ut i sommar? Jag ämnar mig på ett besök till Tyskland. Skola vi träffas der? I Dresden eller i Thüringer-Wald? Jag har mycket att säga dem; mycket att höra af Dem. Skrifva förslår icke. Bournonvilles har jag icke ännu sett, vet ej heller hvar de bo, men skall uppsöka dem. Jag har haft mycket att sköta sedan jag kom mit hem, men har kännt mig oändl. lycklig och tacksam genom att finna allt, i Sverige, så ungdomsfriskt och godt framåtgående. Det har varit mig skönt och upplifvande som en ny kärlek. Det var som om Brage och Iduna mott mig på mitt fäderneslands strand. Djupt drack jag ur bägaren som de räckte mig. Dagarnas lif, nätternas ljus, allt det goda och glädjande som mötte mig från alla håll, allmännt och enskilt - det var förtjusande. Jag var halft berusad deraf. Nu är jag nykter igen, dock så glad öfver mitt goda folk och land och så tacksam att vara hemma.

Och nu vet de hvar jag är. Säg mig hvar de finnes, hur de är och hvart det bär med Dem i vår! Sag mig ock om våra vänner, framför allt om Ingemann. Jag har - litet sent - sändt honom Ita Afdeln. af min resdagbok (den i Schweits och Italien). Den andra Afdeln. om Palestina och Turkiet ar just i dessa dagar utkommen här och i England. Från Mrs Howitt har jag fått ett litet bref till dem som följer härmed. Mycket har skett på vår lilla jord sedan vi träffades sist, men att skrifva derom vore oändligt. Tid och klena ögon tvinga mig göra äfven denna skrifvelse kort. Dock ville jag ej längre droja att sända dem min tacksamma hälsning.

Med oföranderlig, hjertlig tillgifvenhet Eder

gamla vänninna

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost