Dato: 10. marts 1863
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm 10de Mars 1863.

Några hjertevarma ord måste dock, från den isklädda norden, sandas Dem käre van Andersen, for att säga dem deras svenska Vaninnas hjertliga tack for Deras BrefDue från Madrid! Den gladde mig mycket både för det friska Hfvet den andas och för de löften den genom nya, sköna skildringar från de sagans och romansens länder dem jag, och hela nord-Europa ännu så litet eller så ytligt känner. Det var en lycklig tanke den att fara öfver till Alger, och att lära oss känna Paris i Afrika; äfvenså att se Spanien och dess Drottning i detta ögonblick, sedan århundraden kanske det mest ärorika som Spanien haft. Hvad det skall bli roligt se era intryck af lifvet der! Mina intryck af de länder och folk jag sett under min sednaste femåriga resa skola, när helst De vill det sändas Dem for Deras bibliothek, om än jag nästan vill slå vad att - de icke läser dem! De har ej tid dermed. Lika mycketj jag låter binda in dem för Deras räkning. Och i vår eller i sommar, om De slår Dem ned i Köpenhamn, så säder jag dem.

Hvilka vackra fester ha icke nu firats der för den nya Daagmar, prinsessan Alexandras bröllopsfärd! Här i Stockholm fira vi äfven upphorligt fester, men reformfester, icke så romantiska som de Danska men höogst patriotiska och framtidsrika. Öfverhufvud har denna tid varit märkvardig innom Sverige föor dess anda af godvilja, rättvisa och harmoniska utveckling i alla riktningar. Den svenska qvinnan har haft sin goda del deraf uti allt mer utvidgade rättigheter, öpnade vägar til arbete och sjelfständighet, läroanstalter m. m. Också jubla öfverallt de unga, såsom fåglarna om våren och saga: "det är dock roligt att nu lefva!" Och jag, som ar gammal jublar med dem och för dem och tackar Gud, som leder oss ur mörkret till ljuset. Jag känner mig lycklig i mitt fädernesland och lemnar det väl icke mera på langre tid. Jag har ett godt hem, många goda vanner omkring mig, synnerligen unga flickor för hvilkas strafvanden jag deltar. Ett par gånger i veckan ser jag några vänner på the och pannkakor, och då läser jag vanligen hogt för dem ett par af Andersens sagor ty jag kan ej göra dem och mig ett större nöje. Det är märkvärdigt huru dessa, här blifvit kära för alla folkklasser. De lasas af de flesta svenskar i svenska öfversättningar, men jag vill al1drig lasa dem på annat an Danska och njuter dem rätt endast så.

Från Amerika har jag ständigt goda bref från våra vänner Springs. Krigets olyckor och nöd når icke »the rosecolored family» ehuru de beklaga dem, och deltaga verksamt deri under vissaste hopp att den goda saken slafvens och frihetens sak skall segra. Äfven jag hoppas det, men huru mycket blod skall ej flyta dessförinnan?, huru mycken bitterhet härja sinnena? och landet, det sköna herrliga landet!! O! detta krig, det är dock förfärligt! Väl att De ej rest dit, ej heller till det olyckliga Polen. Bättre blifva i Dannemark eller i Sverige! Jag tänker resa i Sverige i sommar, troligtvis söderut, ty Skåne känner jag ännu alltför litet. Kommer De till Kopenhamn och jag till Helsingborg så måste Vi träffas! Och nu hälsar Jag Dem på förhand på det hjertligaste välkommen till Norden och till Deras innerligt tillgifna Systerliga väninna

Fr. Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost