H.C. Andersen-centret ved Syddansk Universitet. Hjemmesiden er en base for forskning, tekster og information om og af H.C. Andersen. Man kan finde materialer om (nøgleordene) eventyr, forfatter, litteratur, børnelitteratur, børnebøger, undervisning, studie, Victor Borge, HC Andersen, H. C. Andersen, liv, værk, tidstavle og biografi, citater, drømme, FAQ, oversættelse, bibliografi, anmeldelser, quiz, børnetegninger, 2005 og manuskripter
The Hans Christian Andersen Center

Brev fra Jenny Lind til H.C. Andersen 11. december 1872

Hop forbi menu og nyheder

Dato: 11. december 1872
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Oak Lea.

Wimbledon Park.

London.

11. Dec. 1872.

Min ärade Vän.

Det har redan länge varit min afsigt att skrifva Dem till at tacka för den vänlige hälsningen genom "Lykke Peer", men - hvarje dag innebär så många plikters upfyllande - att det er icke altid lätt att sitta stilla vid skrifbordet; - samla sina tanker ok tala vid en gammal trofast vän!

Jag har också varit mycket sjuk från slutet af Juli tills November - solen hade den förgångne sommaren en egendomlig kraft i sina strålor - ok jag fick ett solstick på inelfvorna hvilket hotade att sluta mina dagor - men aldrig har jag tilförene haft en så ljuflig tid som under denna sol-sjukdom.

Öfvergången syntes mig så lätt - så skön - så ljus - Hemmet - det rätta, efterlängtade stod så himmelskt för min syn - alt jordiskt, all ångest, all smarta, alla en finkänslig själs otaliga lidanden hade så helt ok hållet gått till ro - själen var i en sådan stilla inre harmonie med dess skapare - att jag hade blott en längtan: alt få gå!

Men - Herran hade i sin nåd bestämmt annorlunda - ok vaknandet til lifvet igen, med alla dess små jammerliga bekymmer; dess fåfanga ok bestyr var ingalunda en glädje för det till Himmelens ljus ok frid längtande hjertat. Min Frälsares upstånddelse - Hans segerfana bereder ju vägen för alla Hans troende barn - ok fastän jag innerligen bekänner mig vara en stor synderska - så är dock Herrans nåd i Christo större - ok de orden: jag släpper icke Herran med mindre Han välsigner mig tonade jämt i min själs öron! Ja - min käre, ädle vän Andersen, med sitt rena barnasinne - så är det - så blir det - som barn måste vi komma in - Det kände jag så lifligt under min härrliga sjuckdom. Ingen talang - inga såkallade dugder - intet rygte heller snille hjelper oss - men barnabönen - öppnar dörren.

Jag wille ej låta dette år gå till ända utan att sända Dem desse rader. Må de träffa Dem vid god hälsa - heller - hvad bättre är: i en sådan sinnesstämning att De kan utropa: "Ske Din vilje"! kunna vi säga den korta sentensen i all upriktighet - så betyder föga om vi hafve fröjd heller sorg. De hafva haft mycken fröjd - mycket erkännande - många vänner under denne jordevandring - så har jag! vi hafva båda oändligt mycket att tacka Herren for ok jorden ar också skön! Jag kan aldrig förlora det intrycket Mendelssohns död gjorde på mig -

Jag har aldrig varit densamma i mitt inre lif efter den forlusten. - Alt hvad jag såsom konstnär djupast kände; Alt hvad jag såsom Människa renast warmast hade som ideal - Alt hvad den himlaborna Musiken hviskade till min själ - alt fann en genklang i honom - ock den rena, oegennyttiga Vänskap ok syskonkärlek vi buro för hvarandra - ar änn i denna stund lika lefvande, lika ung! ak denna "lefvande" känsla vittnar bäst - att det finnes en upståndelse; att det finnes ett saligt, soligt, oskyldigt lif efter detta; ock att "jene himmlischen Gestalten - sie fragen nicht nach Mann und Weib!"

Den trofasta vän jag har vid min sida har mycket af Mendelssohn, är också en djupt musikalisk natur ock förstår att taga trösten från "all lifsens källa." ok ljuft är det att med sin mann kunna fritt beröra alla punkter hvilka stå i sammanhang med vårt hjertas Eolsharpa.

Ja min ärade van - Poesie - Musik - Konst - ära härliga uppenbarelser af den harliga Gudomen - lyckliga ära vi som vågat närma oss den Högstes Thron genom den äkta Konstens ok Poesiens portar.

Må denna gudaburna gåfva bringa fröjd ok frid till Deras älskande sinne då Herran kommer med Alfvar ok klappar på dörren - lifvet är osäkert för oss alla. Vi kunna hvarje minut blifva kallade - det erfor jag som blef slagen just när jag kände mig som stärkast derföre kann jag ej hjelpa att derom orda till Dem jag upriktigt håller af. ok De - käre Andersen - hafva altid ägt ett rum i mitt minne ok hjerta; ok De ära en af dem som blef sänd på min stig för att strö poetiska blommor hvars doft icke förgår; ok hvars älskeliga barna sinne väckte en vänskap som inget haf, inget land formådde skilja! Tack ännu en gång for den graciösa, varme, begåfvade Lykke Peer. - Men glöm icke att det finnes ett ännu högre mål än konsten - ok att vår korsfäste Frälsare will ha vårt sinne odeladt - ok att vi måsta älska alting - Man - barn - vänner - syskon - föräldre - ja konsten i Honom! - ok att den underbara Carrière som jag hade - de underbara ord som jag af mina medmenniskor fick emottaga, hade sprungit från en klar källa, viz: min oaflåtliga bön att hvad jag gaf mina bröder måtte ha sitt lif i evigheten ok Gifvaren af gåfvan, icke den skapade varelsen, skulle blifva prisad! ok Han hörde mina trägna, aldrig uphörande böner!

Så känner De det också, det vet Jag. Ok nu farväl - Herrens frid väre med min käre van. Få vänner hafva skrifvit så alfvarligt, men få vänner hafva kännt mer den varma önskan att bringa dem ett tecken af sann christlig syskonkärlek än

Deras warmt tilgifna

vän

Jenny Lind-Goldschmidt

Tekst fra: Solveig Brunholm (microfilmscan 66, 32-48)