Dato: 1. september 1849
Fra: Per Daniel Amadeus Atterbom   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Qvallstad den 1. September 1849.

Genom en olycka, som jeg ej kan förklara, erhöll jag Deres biljett, daterad Upsala 2 Julii ej för än efter två veckors förlopp; i följd hvaraf det var mig omöjligt att medelst poste restante, under adress på Stockholm, efterkomma Deras vänliga begäran. Sedan har jag ej vetat, hvarhän jag skulle adressera några rader till Dem. Först nyligen har jag genom Tidninarna fått höra, att De återkommit till Köpenhamn; och skyndar derföre, att låta höra af mig och tacka Dem af mitt hjertas innersta för vår sista tyvärr dock alltför korta samvaro. Jag hoppas, att dessa rader skola rigtigt framkomma utan all speciellare adress, än Köpenhamn och Digtern Andersen; ty jag kan ej föreställa mig, at någon annan skulle behöfvas.

Rätt ledsen var och är jag, att jag vid vårt möte i Upsala skulle vara en sjukling, så att jag nödgades för Dem presentera mig såsom en måne stadd i sitt allermattaste nedan. men det kannu ej hjelpas; och jag får nöja mig med att hoppas bättre lycka en annan gång. Behåll mig emellertid i en vänligt förlåtandnde hågkomst.

Straxt efter Deras afresa från Upsala flyttade jag hit ut till detta vackra landställe; men två à tre veckor förgingo innan min helsa fullt återställdes. Äfven min hustru och min äldsta Dottor voro under samma tid krassliga. Men, ehuru denne sommar (i det hela) fortfarit att icke vara just en af de comfortablaste, så äro vi dock nu längesedan allesammans åter friska och vid gladt mod. Just vid den tidpunkt, då vi började ånyo vare det, ankom Deras korta, men på vänskap och glada underrättelser rika skrifvelse, som gaf oss alla det lifligaste nöje. Pepparkaks-äfventyret i Leksand var alldeles ypperligt. Att invånerna i Tuna Prästegård skulle högligen behaga Dem, var någonting, som vi kunde förutse.

Jag skrev nyss til Hauch, att jag ämnar innan kort åter nedtage min harpa ur pilträdet, der hon så länge varit begärd af min sånggudinnas få vänner. Dock nödgas jag dessförinnan afbörda mig ännu ett stycke litteraturhistoriskt arbete, hvars föremål är Atlantikans författare, den gamle Olof Rudbeck. Min minnesteckning öfver honom utkommer i den nu under trÿckning varande delen af Svenska Akademiens Handlingar. Femte delen af "Sv. Siara och Skalder" (innehållande Thorid och Lidner) utkomemr i dessa dagar.

Alla de mina förena sig med mig i de hjertligaste helsningar. Vi äga nu också Deras portrait, och har nyligen i tysk öfversättning läst Deras sjelfbiographi. Öfverallt i huset - på bokhyllan, på borden, på fortepianoet, i fönstren - ser man Deras sagor, äfventyr och öfriga skrifter: så att vi samtligen lefva i fortfarande andligt umgänge med vår oförgätlige Andersen.

Det lilla bladet för Deras Album medföljer. Brev Ursäkta det matta uttrycket af en känsla, med hvilken jag icka dessmindre anser mig berättigad att räknas såsom

en bland Deras varmaste vänner

Atterbom.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost