Dato: 14. august 1840
Fra: Mathilde Barck   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Frederiksdal, den 14. Augusti, 1840.

Basta Berr Andersen!

Jag har förgäves väntat på dem hela denna tid, hvar ångbåt som är anländ till Helsingborg trodde jag skulle bringa dem med, men de har icke hörts af. Jag formodar de er rest till Fyen som de hade i project, bara de icke glömmer rent bort deras Svenske vänner, jag fruktar mycket derföre, ty de bortavarande få alltid lida mest, nu reser jag snart med min far till Skunge för att blifa der en lång tid, så att om de också kommer til Börringe i höst, får jag nog icke se dem, och således icke höra "Ole Luköie" och icke deres Mauhrepigen, som jag hade glädt mig så mycket åt. Fröken Bark som en langre tid varit på Hyby, har varit god och lånat mig en bok af dem jag icke kände forut, "Samlede Digter" der voro många saker jag tyckte ofantligt mycket om, jag hör att den lär vara utsåld i bokhandeln, men så snart en annan upplaga kommer ut vill jag skaffa mig den. Mulatten ör nu öfversatt på Svenska, jag har ännu ej läst den, men det sägs att den skall vara bra öfversatt, dock är det säkert stor skillnad mot originalet, den skall i höst uppföres på Stockholms Theater, Mulattens roll skall spelas utaf Herr Dahlqvist en mycket god actör, (dock icke så god eller så vacker som Holst) hvilken var här under kapplöpningen, jag talade med honom om Mulatten, och han glädde sig mycket åt att spela den, har ar for närvarande en Theatertrupp i Helsingborg som väl inte spelar väl att jag sällan går på Theatren, men i morgon aften gifva de Mulatten och då kan jag icke emotstå min lust att se den, då jag troligtvis in te så snart blir så lycklig att få komma till Kopenhamn, och [om] det intresserar dem att hora hur Mulatten varit omtyckt af publiken härstades vill jag inte afsända detta bref forän jag kan underrätta dem derom.

Den 17. Mulatten gafs i går for fullt hus och njöt, som den alltid kommer på alla språk och öfverallt, en fullstandig triumph, den var ganska väl öfversatt och herr Djurström, öfversattaren, framropades flere gånger under bravorop, och jag hade en oändligt njutningsrik afton for hvilken jag tackar dem, med minnet af denna angenama känsla vill jag sluta mitt bref och endast framföra de många helsningar min syster sänder dem genom deres alltid sanna

vaninna

Mathilda Bark.

Tekst fra: H.C. Andersens Hus