Dato: 29. januar 1841
Fra: Mathilde Barck   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Marsvinsholm den 29 Januari 1841.

Bäste Herr Andersen!

I början af detta år emottog jag en afton ett bref, stylen var mig väl bekant, det var från dem, ett brev jag länge väntat men redan förlorat allt hopp att få, på dess datum såg jag det var skrifvit i October innan Deres afresa från Danmark, hvad det varit så lange under vägen vet jag inte, och bra ledsen blef jag att se det De i München väntat förgäfves bref från mig, och huru gerna hade jag skrifvit! om jag endast vetat af det, men nu, hvar vore De att finna, kanhända på andra sidan Medelhafvet, det trodde jag, tills häromdagen Augusta Wrangel låt mig veta att De troligtvis ännu var i Rom, och i det hopp att några rader från norden ännu måtte räcka Dem i Europa, skrifver jag, endast for att säga Dem Herr Andersen, att jag och många af de mina, ofta, och med intresse tänker på den Danske i Södren vandrande Digteren, och vår innerliga önskan ar, att De måtte göra en angeham resa, och då De åter helsar Deras Nordiske hem, vi måtte få se Dem i vår krets, och höra Dem med Deras vänliga liflighet och värma: beskrifva för oss Södrens härligheter.

Jag har inte varit i Kjöpenhamn sedan jag sist såg Dem, det är bra längesedan, men nu har jag ingen lust att fara dit, jag har inte många bekanta vnner der, och dem jag helst ser ära nu inte der, Hofjägmästare Bruns famille hvilken jag har mycken aktning och vänskap for, har jag hört är rest utomlands och De, Digteren som alltid så vänligt tog emot Deras Svenska vänner är ju äfven långt borta, kanhända i en annan Verldsdel. Hvad Köpenhamn skulle förefalla mig tomt och kallt då jag tanker på det lif och den värma som finns där De vistas, hvad himlen måtte vara blå, och luften skön der i Improvisatorens land! hvad själen måtte blifva upplyftad, och tanken god! jag ville gärna vara der, min langtan dit blir ändå mera brinnande då jag ser ut genom mitt fönster och mine efter ljus och värma längtande blick, endast möter en mulen himmel, snöbetäckta kala fält ock nakna trän, dock får De inte tro att vi alltid hafva det så dystert som jag nu beskrifver, ibland &Skiner solen, och millioner stjernor lysa forbländande i snön, då är det härligt att uti en tätt släda med klingande bjellror och insvept i fältar flyga öfver sjöar och fält, det är ett nöje vi öfta hafva, ty vintren är i år ovanligt sträng, mine föräldrar som äro for närvarande resta upp åt landet hafva ibland haft 32 gr kold på sin färd, och jag är öfvertygad att Sundet hade legat om inte stärka stormar hindrat. Men De blir väl alldeles genomkall vid läsandet af allt detta, och den verkan önskar jag inte mitt bref skulle hafva. Hvad Rom måste vara en intressant sted, men Neapel skulle jag tycka mera om. Grefvinnan Piper en äldre charmant Dam, som rest mycket har för mig omtalat det härliga landet, hon läste om Somras både "Improvisatoren" och "Spelmannen", och har sedan dess hyst för forfattaren det lifligaste intresse, min syster och jag vistas för närvarande hos henne, på en utaf Skånes största Egendomar, Marsvinsholm, ett stort Slott, flera hundra år gammalt, med torn och kanaler, Grefvinnan själf är en ovanligt älskvärd menniska, afvenså hennes syster Fröken Ruuth, den senare har varit Hoffroken hos Prinsessan den förra Ufverhofmastarinna, Louisa och jag trifvas väl med dem, vi tillbringa vår tid mest med lectur, Grefvinnan önsker ofantligt mycket att göra Dera bekantskap, Då De kommer hem från Deras resa, och det skall blifva en glädje for mig att få presentera Dem for henne, jag tror det skall blifva en angenama bekantskap, å ömse sidor, hon känner Dem redan så väl genom Deras skrifter, Deras lifliga själ, och rika fantasie, och hon gläder sig att träffa det i verkligheten. Några fragmenter af Billedbogen har utkommit i en liten skånsk kalender, kallad "Hertha" for år 1841, jag har fått den, men fann endast månens små [berä]ttelser som intresserade mig. [Därsom] bröderne visste att jag skref till Dem skulle de säkerligen skicka många helsningar, men den äldste är i Lund den andra i Christianstad begge sysselsatte med examina, men Louisa som är har hos mig sänder många hjertliga helsningar, och om det så långt borta roar Dem att höra det De är hågkommen af Deras Svenska vänner, så kan De vara öfvertygad att den Danske Digteren ofta utgör ämnet for våra samtal och tankar, och hvarje underrättelse från Dem kommer att emottages med hjertligt deltagande af Deras vänner i Norden.

Mathilda Barck.

Tekst fra: H.C. Andersens Hus