Dato: 27. oktober 1852
Fra: Per Daniel Amadeus Atterbom   Til: C. Molbech
Sprog: svensk.

svar på brev: Brev

Gud vet, hvad för en hyperbolisk "tilskrift" jag måtte ha skrifvet i det åt Andersen bestämda Rudbecks-exemplaret! Jag minnes ej en bikstaf deraf. Möjligtvis är boken så "lærd", at han aldrig skulle orka läsa den igenom; jag tänkte mig något sådant, men ville visa honom en höflighet. Har den (såsom Du påstår) råkat bli alltför öfverdrifven, så kan du låta boken ligga, eller göra med den, hvad Du behagar; t.ex. rifva af den blå pappers-permen, sätta dit en annan, och på mina vägnar lemna boken åt nogon af Dina vänner. Skulle en dylik lärdt litterär-historisk monografi möjligen roa t.ex. Paludan-Müller, så kunde Du jo skänka den åt honom, med många varme helsningar från en af hans størsta beundrare. - Att Andersen har af fåfänga blifvit en narr, kan svårligen nekas, men skada är det; ty åtskilligt rätt vackert har han dock skrifvit, och i en egendomligt snillrik ton. Den Howittska domen är i flera afseenden märkvärdig. Sådan blir slutet af all den celebritet, hvars förvärfvanda "per fas et nefas" såsom Du såager) man gör till sitt lifs ändamål. Besynnerligt faller sig dock, n¨r man vet något om dessa personers förhållanda till honom, att slik dom skulle komma just från det hållet.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost