Dato: 20. juli 1849
Fra: J. A. Josephson   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.
[Musikautograf]

Vallgossen efter Uhland.

Energiskt

Vallgossen jag på berget är, borger och slott jag skåder här,
hos mig ses solen först gå opp, Hon sist ock syns från fjällets topp.
Blixt och åskor nere gå, jag står dock här uti det blå.
Jag känner dem och roper ned: Så lemnan min faders hus i fred.
Jag känner dem och roper ned: Så lemnan min faders hus i fred.
Valgossen.

V. S.

är jag valgossen är jag på berget.

Till H. C. Andersen

Det var en vårdag under Romas himmel
Vid sången af en blixtrande kaskad,
Bland trogna Scandinavers glade hvimmel
I lagerskuggan i den helga stad.
Der kom med helsningar till Tiberstranden
Den kändte Sagoskald från Nordanlanden.

Ibland ruiner från förgångna dagar,
Bland stolta tempel, som der herska än
Der minnet nu på sorgsna toner klagar,
Der skönheten doch altid går igen;
Der äfventyr du täljde många gånger
Och vi till svar Dig sjöngo hemmets sånger.

Sen i Neapel vid den underbölja
Som kysser heta drufvokullars fot,
Sen i Sorrent, som samma vågor skölja,
Der lifvet jublar, trots Vesuvens hot;
Der i solbeglänsta aftonstunder
Du digtet för mig i orangelunder.

Nu der de Svenska björker sakta susa,
Vid blåa sjöers pilbevuxna strand,
Jag åter skådet in uti Ditt ljusa
På hjerteblomster rika sagoland.
Haf tack för allt Du gaf, i Norr och Söder,
Och må vi mötas än engång som Bröder!

Till minne af er vän J. A: Josephson

Säby den 20 Julii 1849.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost