Dato: 12. august 1841
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

[Til Skalden och Romanforfattaren

H. C. Andersen

Köpenhamn]

Stockholm d 12 Augusti 41

Ni er åter hemma i Ert fäderneland, bästa Herr Andersen! och bland de röster, som hälsa Er välkommen, måsta jag äfven blande min! Och gerna kunde jag härvid göra mig till representant aff en stor Del af svenska Allmänheten, ty många många sympathier har skalden och romanförfattaren Andersen i svenska hjertan. Ja, var o så hjärtligen välkommen, med era syner från Østlandet och Ert nordiskt varme och trofasta hjerta.

Tack nu så hjertligen för Ert lilla så vänliga bref kort före Er afresa från Danmark! Det gick mig till hjertat, och jag hade ju gerna velat enligt Er ønskan / besvara det på Rom. Men jag ville först läsa Er Maurerpige, och det dröjde länge, innan den kom till Stockholm. Då jag slutligen anskaffet mig den,f ik jag veta at ni skulle lemna Rom före tiden da ett brev från mig kund ha hunnit Er der. Jag var bra ledsen deråt. Jag kunde sedan att Maurerpigen icke gjort den lycka det vackra Stycket fortjenar; men deruti delar dess forfattare lika öde med andra utmärkta Skalder och romanförfattere Göthe, WalterScott, Byron, Bulwer, och Bulwer i synnerhet ha icke lyckats på scenen. Det lyckes om vore det en gång för alla beslutet på Parnassen, att Dess gynnade Söner dock ej skulle få skörda lika vita lagrar på alla litteraturens fält. Likväl har jag sednare hört att Spillemandens firade och älskade författare, äfven, intagiet publiken, på fyra timmer i Harem! Det är meget! / Det skulle hjertligen glädje mig bästa Herr Andersen att hunnit höra något ifrån Er. Jag villa höra aff Er själv, hvad jag ändå är viss på, at Ert hjerta är för rikt, og för stort för at låta sig pinas aff småsinners anfall. Ack. Låt dem falla och tänk blott på att stiga, så som himlen velat det, du den utrostade med så skøna gafvor, stiga i våra hjertan liksom på digtens Jakobs-stege.

Jag längter nu så att få høra något från den hederlige Patriarchens hemland, det underbara Østerlandet. Om jag ville fara nogotstedes, så vore det dit. Cette vielle Europe m’ennuie! åtminstone hvad resor och resbeskrifningar vidkommer. Dët er uppkok på uppkokt. Jag skulle ej orka ens se på Colliseum och andra, Romas härligheter, så genomsedda och genomtygade förefalla de mig. Nei! Island eller --- Palestina. Der ännu kan man andas i fred för ängmaschiner och kunstdomare.

Min lilla, kära Syster Agathe, tänker ej precist som jag. Hun är s¨rdeles förtjust af Italien, dels f¨r dess konstverk, dels för dess sjæl, och hon behöfver allt imellanåt nogra strålar af den sednara för att upplifna och styrka sig vid. Hun behøfvar det i synnerhett nu, då hennes hälsa af sorger blivet mycket skaked. Hon skall derföre med min mor dette år öfvervintra i Nizza jämte nogra nära flÿgtingar. Jag finner mig deremot så väl i norden at jag ej gerna vill skräpa i födern. En enslig vinter på vårt gamla famlijegods skulle bli mig rätt så god som Nizza förtjusanda klimat, och snödrifvarna rätt så hälsosamma som drufvor. Nästa sommar får jag, vill Gud, åter omfamna De mina i fædernelandet. Jag skulle emedlertid skrifva flittigt, men icke utgifve nogot förrän kanske om ett år. Lef vel. Lef lycklig. Nikan det, ty Er själ är god och rik. Deri ligger den nyktbara, länge af Alchemisterna sökta Stenen, som kan förvandla alt i Gull. Tänk i vänlighet på en Svensk väninna.

Fredrika Bremer.

[I midtermargin:] Mulatten gafs här förleden Vinter med bifall. Vår förnemsta Aktrice, Fru Hjortsberg. spelade Cecilias rol. I år öpnas Theatersaisonen med Mulatten.

Tekst fra: H.C. Andersens Hus