H.C. Andersen-centret ved Syddansk Universitet. Hjemmesiden er en base for forskning, tekster og information om og af H.C. Andersen. Man kan finde materialer om (nøgleordene) eventyr, forfatter, litteratur, børnelitteratur, børnebøger, undervisning, studie, Victor Borge, HC Andersen, H. C. Andersen, liv, værk, tidstavle og biografi, citater, drømme, FAQ, oversættelse, bibliografi, anmeldelser, quiz, børnetegninger, 2005 og manuskripter
The Hans Christian Andersen Center

Brev fra Jenny Lind til H.C. Andersen 19. marts 1844

Hop forbi menu og nyheder

Dato: 19. marts 1844
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: dansk, svensk.

Stockholm den 19. Mars 1844.

Min gode broder!

Herr Bournonville nämner i sitt sista bref till mig at De "fälder Taarer", för det jag är så tyst. Detta är väl ett skämt, förstår jag, men som jag har ondt samvete i anseende till min gode broder, skyndar jag mig att med några rader söka göra mig ännu en gång påmint och bedja min vän och bror ej vara för ond på mig utan ge mig snart ett bevis på, att jag ej alldeles förverkat min rätt till Deras vänskab och välvilja! Outsägligt mycken tack för de sköna berättelserna! Jag finner dem så gudomligt vackra, att jag tror, det är det renaste och härligaste, min bror någonsin låtit flyta ur sin penna. Jag vet ej, hvilken jag skall ge priset, men - gud vet om "Den grimme Ælling" ändå är och blir den vackrasta. - Min gud! hvilken härlig gåfva att så kunna klädja sina ljusa tankar i ord, att på en liten papperslapp göra så begripligt för menniskorna hvad det vil säga, att det ädlaste ofta ligger som mest undangömdt och öfverhöljdt af uselhet och trasor, tills förvandlingen inträder och visar gestalten i en gudomlig dager. Tack, innerlig tack, för så mycket rörande och lärorikt! Nu längtar jag mycket efter den stund, då jag mundtligen kan få säga min gode broder, hur jag är stolt öfver den vänskap, jag fått röna, och med mina visor uttrycka en, om än obetydlig, tacksamhet! - men min bror bör visserligen bättre än någon annan uppfatta vårt svenska ordspråk: hvar fågel sjunger efter sin näbb! Mlle Bremer skref ju til Dem? - Svea Rike har nu sorg; - frid öfver de hädangångne! lyckligast är man nog ändå, när man är väl undan. Nu är vår theater stängd för en tid af 7 -8 veckor, och det är ej nöjsamt; men vi inöfva likväl under tiden nya saker. Vet min gode broder! jag har så trefligt hos mig. Glada, sol-ljusa rum, en näktergal och en grönsiska; den sistnämnda är likväl sin beryktade kamrat vida öfverlägsen i att sjunga; ty - under det den förstnämnde sitter ruggig och tyst på sin pinne, hoppar den andra i sin bur och ser så vänlig och lefnads-glad ut, som vore han till börja med alls icke afundsjuk utan i det stället funne sig blott skapad för att uppmuntra sin tysta vän! - Sedan sjunger han en sång - så hög - så djup - så älskvärd och klingande, att jag sätter mig bredvid honom och inom mig uppstämmer en ohörbar lof-sång till den, som "mäktar så mycket i de svaga". Ack! det är gudomligt att känna sig rigtigt god till sinnes! Min gode, bäste broder! Jag finner mig nu så lycklig. Jag är som komme jag från ett stormigt haf in i en fredlig koja. Många strider hafva lugnat sig, många tankar klarnat! mången stjerna tindrat upp igen! och - jag böjer knä inför nådens thron och utropar: Ske Guds vilje i allt! Farväl! Gud välsigne og skydde min broder önskar af hjertat den tillgifna systren

J e n n y

Om min broder händelsevis råkar Herr Schram, så säg honom, att det gläder mig hjertligt, att han får en ställning.i lifvet, som han finner sig belåten med; vidare kan han säga, hvad jag menar. För all del - skrif snart till mig - och tyck ej, jag begär för mycket; men det är så roligt att läsa och få bref från Dem!

Tekst fra: Et Brev fra Jenny Lind til H. C. Andersen

Stockholm den 19. Mars 1844.

Min gode broder!

Herr Bournonville nämner i sitt sista bref till mig at De "fälder Taarer", för det jag är så tyst. Detta är väl ett skämt, förstår jag, men som jag har ondt samvete i anseende till min gode Broder, skyndar jag mig att med några rader söka göra mig ännu en gång påmint och bedja min vän och Bror ej vara för ond på mig utan ge mig snart ett bevis på, att jag ej alldeles förverkat min rätt till Deras vänskab och välvilja! !

Outsägligt mycken tack för de sköna berättelserna! Jag finner dem så gudomligt vackra, att jag tror, det är det / renaste och härligaste, min Bror någonsin låtit flyta ur sin penna. Jag vet ej, hvilken jag skall ge priset, men - Gud vet om "Den grimme Ælling" ändå är och blir den vackrasta. - Min gud! hvilken härlig gåfva att så kunna klädja sina ljusa tankar i ord! att på en liten papperslapp göra så begripligt för menniskorna hvad det vil säga, att det ädlaste ofta ligger som mest undangömdt och öfverhöljt af uselhet och trasor, tills förvandlingen inträder och visar gestalten i en gudomlig dager. Tack, innerlig tack, för så mycket rörande och lärorikt! nu längtar jag mycket efter den stund, då jag mundtligen kan få säga min gode Broder, hur jag är stolt öfver den vänskap, jag fått röna, och med mina visor uttrycka / en, om än obetydlig, tacksamhet! - men min Bror bör visserligen bättre än någon annan uppfatta vårt svenska ordspråk: hvar fågel sjunger efter sin näbb!!

Mlle Bremer skref ju til Dem? - !

Svea Rike har nu sorg; - frid öfver de hädangångne! lyckligast är man nog ändå, när man är väl undan. - !

Nu är vår theater stängd för en tid af 7-8 veckor, och det är ej nöjsamt; men vi inöfva likväl under tiden nya saker. !

Vet min gode Broder! jag har så trefligt hos mig. Glada, sol-ljusa rum, en näktergal och en grönsiska; den sistnämnda är likväl sin beryktade kamrat vida öfverlägsen i att sjunga; ty - under det den förstnämnde sitter ruggig och tyst på sin pinne, hoppar den andra i sin bur och ser så vänlig och lefnads-glad ut, som / vore han till börja med alls icke afundsjuk utan i det stället funne sig blott skapad för att uppmuntra sin tysta vän! - Sedan sjunger han en sång - så hög - så djup - så älskvärd och klingande, att jag sätter mig bredvid honom och inom mig uppstämmer en ohörbar lof-sång till Den, som "mäktar så mycket i de svaga". Ack! det är gudomligt att känna sig rigtigt god till sinnes! Min gode, bäste Broder! Jag finner mig nu så lycklig. Jag är som komme jag från ett stormigt haf in i en fredlig koja. Många strider hafva lugnat sig, många tankar klarnat! mången stjerna tindrat upp igen! och - jag böjer knä inför nådens thron och utropar: Ske Guds vilje i allt! !

Jag har beslutit att ej på flere år gifta mig - nej! jag vil helga min ungdom åt konsten, men tro ej att jag under tiden ämnar glömma Dem som vist mig den renaste och oegennytigaste kärlek! nej! näst konsten blir han mit lefnads-mål!!

Farväl! Gud välsigne og skydde min Broder önskar af hjertat den tillgifna systren

Jenny

[langs kanten s. 1] För all del - skrif snart till mig - och tyck ej, jag begär för mycket; men det är så roligt att läsa och få bref från Dem!

[langs kanten s. 4:] Om min Broder händelsevis råkar Herr Schram, så säg honom, att det gläder mig hjertligt, att han får en ställning i lifvet, som han finner sig belåten med; vidare kan han säga, hvad jag menar.

Tekst fra: Solveig Brunholm (fotokopi s 10-13)

Min kjære Ven og Broder!

Hr. Bournonville meddeler mig i sit sidste Brev, at de fælder Taarer, fordi jeg er saa taus. Det er vel dog kun en Spøg, troer jeg. Men da jeg med Hensyn til Dem har en ond Samvittighed, skynder jeg mig med nogle Linier endnu engang at bringe mig i Erindring og beder Dem som min Ven og Broder ikke at være vred paa mig men snart at give mig et Bevis paa, at jeg ikke har sat min Ret til Deres Venskab og Deres Velvilje ganske overstyr.

Usigelig mange Tak for de skjønne Fortællinger! Jeg finder Dem saa, guddommelig smukke, at jeg troer, det er det Reneste og Herligste, som nogensinde er kommen fra Deres Pen. Jeg veed ikke, hvilken af Fortællingerne, jeg skal tilkjende Prisen, men - Gud veed om ikke "Den grimme Ælling" er og bliver den skjønneste. Gud, hvilken herlig Gave at kunne klæde sine høje Tanker i Ord og paa et Blad Papir saaledes at gjøre andre Mennesker begribeligt, hvad Meningen er med, at det Ædleste ofte fører en skjult Tilværelse, omgivet af Elendighed og Pjalter, indtil Forvandlingen indtræder, og dets sande Væsen viser sig i det guddommelige Lys! Tak, inderlig Tak for saa meget Rørende og Lærerigt! Nu længes jeg kun meget efter den Time, hvori jeg mundtlig kan sige Dem, hvor stolt jeg er af det Venskab, De skjænkede mig, og for hvilket det nok. vil blive mig forundt med mine Sange at udtrykke min ringe Tak. Devil sikkert bedre end nogensomhelst Anden forstaae vort svenske Ordsprog: "Hver Fugl synger med sit Næb".

Frøken Bremer skrev vel til Dem? Sveas Rige har nu Sorg*). Fred med den Bortgangne! Lykkelig er man dog kun, naar man er godt gjemt. -

Nu er vort Theater lukket for en Tid af 7 eller 8 Uger, og det er i hvert Tilfælde ikke morsomt, men vi indøve i det Mindste i denne Tid nye Sager.

De kan troe, kjære Ven, at jeg har det rigtig hyggeligt hos mig, et livligt, solbeskinnet Værelse, en Nattergal og en Sisgen. Denne sidste er sin vidtberømte Kammerat langt overlegen i at synge. Medens Nattergalen sidder sammenkrøben og taus paa sin Pind, hopper min Sisgen muntert omkring i Buret og seer saa venlig og lystig ud, som om den ikke kjendte til Misundelse, men kun var skabt til at opmuntre sin tause Naboerske. Og aaa synger den saa højt, saa dybt, saa elskværdig, saa klangfuldt, at jeg tager Plads ved Siden af den og i mit Indre istemmer en for andre uhørlig Lovsang til ham, som formaaer saa meget med en saa ringe Skabning. O, hvor det er guddommeligt at føle sig tilfreds!

Min kjære, bedste Ven, jeg føler mig i Virkelighed saa lykkelig! Jeg har det, som om jeg var kommen fra det stormende Hav til Fredens Hytte**). Mange Kampe ere overstandne, mange Tanker ere komne til Klarhed. Mangen Stjerne er atter begyndt at glimre - jeg bøjer mit Knæ for den evige Naades Trone og udbryder: Guds Vilje ske i Alt!

Lev vel, Gud beskytte. og velsigne Dem, det ønsker

Deres hengivne Søster

Jenny

Træffer De Hr. Schram, saa sig ham, hvormeget det glæder mig, at han har opnaaet en Stilling i Livet, hvormed han føler sig tilfreds. Han vil forøvrigt selv bedst formaa at sige, hvad jeg egentlig mener.

I hvert Fald skriver De mig nok snart til, og De maa ikke troe, jeg forlanger saa meget, men det er mig en saadan Glæde at modtage og læse et Brev fra Dem.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter